Jag kom att tänka på en sak. Tänk så mycket ett liv kan förändras på så kort tid? Mitt har gjort det, otroligt mycket. För ett år sedan levde jag ett helt annant liv i ett annat hus med andra föräldrar, eller nej inte andra föräldrar men det känns så eftersom de har förändrats mycket också sen de skilde sig. På ett sätt känns det som att jag står dem närmre efter det, fast jag vet inte. Det kanske är jag som mognat till mig och blivit äldre helt enkelt. Kommit över allt och kan umgås med mina föräldrar utan att bli irriterad och så vidare. Även att ha två ställen att bo på vilket jag aldrig haft förr, ska jag vara hos pappa eller hos mamma? Var har jag den tröjan och hos vem är matteboken? Flyttar hit och dit, ska även flytta nu igen. Förr bodde jag i en villa med en gigantisk tomt och studsmatta. Vi hade marsvin och en kanin, vi har haft fiskar, hamstrar, katter osvosv. Massa djur helt enkelt. Nu, ja nu har vi bara kvar två hundar. Från att växa upp med mamma som födde upp djur till nu, inga djur alls. Det är skillnad, dock tycker jag att det är skönare med två hundar bara. Sedan att flytta från att bott i en villa i en stor del av hela min uppväxt, 8-16år så är det skillnad att bo i en lägenhet, porten går i lås klockan 21.00. Att alltid tänka på att inte ha föör hög musik för sent, att höra andra som stör vilket jag inte är van med. Att kunna gå ut på tomten utan att behöva möta på någon människa, det saknar jag. Tänk i sommar, att inte ha en tomt att gå ut och sola på. Jag som föredrar att vara helt ensam och sola än att ligga på en gräsmatta med andra okända människor. Nejnej. 

Mycket annat har ändrats sen dess också. Vänner har kommit och gått. Bra vänner har gått, bra vänner har kommit. Ja men så är väl livet, men allt hände verkligen på en gång. Bytte skola, från en skola där jag trivdes och hade alla man ville vara med, bytt till gymnasium, främmande människor. Det blev lyckat ändå, trivs ju absolut men att börja gymnasium gjorde så att man tappade kontakt med många andra och vissa förändrades. Ja, allt hände på en gång för mig. Även om det inte låter så hemskt och jag upplevde det aldrig så jobbigt. Men nu, nu saknar jag ibland tiderna som de var förr. Bo i villan precis vid busshållsplatsen, ta samma buss i 5min, möta samma gamla barndomskompis på bussen, åka till skolan där människor fanns som man känt i evigheter.
Ja ibland saknar jag det, även om tiden är bra som de är nu också.