Mina dagar går upp och ner, mitt humör likaså. Jag vet inte hur jag ska bete mig längre, hur jag ska göra. Jag antar att det mesta kommer lösas och lägga sig på plats igen, jag vet att det kommer göra det. Det har ju redan börjat bli bättre, jag börjar bli glad igen. Känns evigheter sen sist jag var glad inuti och inte bara glad ytligt, utanpå. Allt ska bli bra igen och när det väl är det så ska jag ta tag i allt annat också, sköta om mig själv mer och ta ansvaret.

Har suttit och letat efter lite sommarjobb, så svåååårt! Ska ha ett sommarjobb i år och tjäna in pengar. Jag har redan börjat spara till sommaren, minst 500kr varje månad och jag tror att jag kommer klara det! Har 600 kvar hittills så det är perfekt. Jag och Mimmi ska försöka åka någonstans också, vet inte vart. Jag vill bara ut, bort någonstans och det spelar ingen roll vart.
Längtar redan grymt mycket till sommaren, värmen, att kunna gå ut i tunna kläder och fota, träffa vänner oftare och göra saker. ÅÅÅhhh... Denna sommar måste bli bättre än förra och förra var redan grymt bra, sommar 09 var den bästa jag haft hittills och jag vet inte ens varför. Jag lyckades vara glad, lycklig hela sommaren ut. Sen kom all skit.

Det är grymt konstigt hur så mycket kan förändras på så kort tid, ett halvår liksom. Fanns saker och personer som betydde sjukt jävla mycket för mig som nu inte betyder ett skit, som bara tog slut vilket jag aldrig hade ens kunnat gissa mig till för 6 månader sedan. Helt seriöst fanns det flera personer och jag kan ändå inte förstå exakt hur det kunde bli så, men tyvärr blev det så. Bara att leva vidare antar jag, livet är oförutsägbart.

Saknar