Det gör så ont, så ont att sitta och läsa sin bästa väns blogg om hennes liv. Även fast jag vet hur hon har det, jag säger inte att jag vet exakt men jag vet en stor del av det men ändå gör det ont att läsa. Jag tänker inte ta upp här vad som hänt med henne och allt det, det är hennes privatsak men vill bara skriva av mig och speciellt till henne. Jag vet att hon kommer att läsa det här.

Det är hemskt att få ett sms där det står att du vill ge upp, ge upp hela skiten men det får du inte! Det är absolut det sista du får göra, att ge upp. Jag vet inte vad jag skulle göra ifall du försvann ur mitt liv även om du själv tycker att du klantar dig ibland men jag vet ju hur du har det.. jag vet ju det och kan inte bli sur på dig. Det sista jag vill är att ge dig mer att vara oroad över. Jag försöker finnas till och hjälpa dig, jag vill att du ska få ha det bra men kan inte hjälpa till och ändra på saker och ting. Jag vet att det jag gör hjälper inte särskilt mycket även om jag vill att det ska det, mer än allt.

Du får aldrig ge upp, inte nu när du lyckats kämpa så långt som du faktiskt har. Du är stark och jag vet det.
Du är älskvärd och betyder så otroligt mycket för mig! Så lova mig att hålla ut,
bara några år till.